P-tillståndet- när jag faller

Varje dag kan vara en kamp, varje dag kan vara en lång resa, varje dag kan vara en förödmjukelse, och varje dag kan vara ett livsbejakande.

Att ta sig, att förflytta sig med en kropp med smärta eller med en defekt kan för individen vara smärtsamt och mycket energikrävande.

Det innebär ofta planering för den drabbade, att komma i väg i rätt tid. Det kan vara bra att ta så pass mycket tid att man mellan händelserna kunna sitta ner och ta en paus innan man ger sig på nästa moment, att ta på sig ytterkläderna.

Morgonen kan ha varit ganska lång, du tvingas ställa klockan tidigt, vakna upp och att ta sig till duschen kan vara minst sagt utmanande. Vissa tvingas invänta hemtjänsten eller sin personliga assistent. När hjälpen väl kommer är första momentet att ta sig ur sängen. Det går inte att rycka upp, utan personen och assistent måste tillsammans jobba sig fram till en styrka och energi att lyfta kroppen i till sittande ställning, därefter kommer momentet att resa sig. Ta ett djup andetag, andas in, andas ut, hitta styrkan och välj nästa mål, duschen. Väl inne i duschen måste personen hitta något stöttande så att man inte faller.

Assistenten finner rum i duschen, fattar handtaget och hjälper personen till sist, eller så finner personen en vägg att lätt luta sig mot och ta stöd av.

Ja det blir ingen lång och härlig varm dusch i en duschkabin tillsammans med någon annan men smutsen ska sköljas bor och håret ska schamponeras.
Sedan torkas patienten och assistenten tar av sig stövlarna. Nu är det dags för påklädnad har man god hjälp av assistenten som kan ta fram kläderna, värre är det om man själv ska plocka fram kläderna, ofta ramlar de ner, och hamnar lite var stans. Men med ett par bra kryckor och några års träning fångar man lätt upp dem genom att föra kryckorna mot varandra och fånga upp plagget.

Så var kläderna på, och ytterskor och jacka ska på. När låset går igen kan du dra en lättnandens suck, jag klarade, vi klarade, tillsammans. Vi tittar på varandra och ler. Bilen står parkerad nära, på handikappsplatsen, och assistenten tar väskan och försiktigt går vi mot den.

Nu står inte bilden där längre för P-tillståndet har dragits in, som så mycket annat så har välfärden ändrats, fast smärtorna i nacke, ryggrad, tår, fotsula, hälsena, fingrar, handleder, armbågar, käkar kvarstår.

Parkeringstillståndet drogs in med anledning av att Göteborgs Stads handläggare på enheten för parkeringstillstånd drog in den. Efter att ha läst ett läkarintyg där patienten hade kommit i ett bättre skick än ovan beskrivning bedömdes behov av P-tillståndet inte som tillräckligt. Läkaren hade dock beskrivit att smärtorna kan komma plötsligt, är stadigvarande, att behovet att ta sig till och från arbete, sjukhus, vårdinstanser finns.

Under en dag kan en patients smärt tröskel variera, inflammationsbenägenheten kan variera under dygnets timmar och vara beroende av kost, stress, temperatur, pollen och pollutionshalt vilket gör att vid en läkarbesök kan förhållandena vara så gynsamma att tillståndet bedöms bättre.

Dock kan man på röntgen se skador, samt andra penetrerande maskiner utläsa inflammationsgraden i kroppen samt att patientens egna berättelse bör ha stor vikt. Ett enkelt blodprov kan visa tecken på inflammation, samt skador som påbyggnad på skelettet, förtjockningar, svullna mjukdelar och förlorade brosk bör vara synliga tecken på varför patienten har svårigheter att ta sig fram.

När det nu inte finns ett tillstånd har risken för att skada andra bilar ökat, vilket är fullständig oacceptabelt. Vidare har Göteborgs Stads parkeringsautomater inte anpassats till människor med funktionsnedsättningar då rätten till att få ett kvitto försvinner alldeles för fort. Det sämsta av allt är att svårigheterna med att få ut biljetten utgör risken för att få en P-bot ökar, vilket var ett uppkommande problem.

Det finns inte längre någon respekt i systemet för människor med funktionsnedsättningar, den är grupp som har fått ökade svårigheter och under mycket lång tid förbisetts. Ett överklagande till förvaltningsrätten finns nu på bordet, för nog ska kämpa för min rätt till arbete, sjukvård, minskade utgifter, minskade smärtor, minskad stress. Mitt överklagande ska också gälla den bristande undersökningen som gjorts av en verksamhetsansvarig läkare, som med den bedömning om att en patient med en sådan lång sjukdomshistorik inte längre har smärtor, och utan svårigheter kan ta sig.

Brott ska inte löna sig

Jag har en gammal underrättelse om beslut från polisen hos mig. 1997 hade jag under en kväll ställt en ny cykel vid cykelstället vid busshållplatsen. Dum som jag var för naturligtvis stod inte cykeln kvar där när jag kom tillbaka. Cyklar har blivit ett lätt byte för tjuvar att ta och om mot förmodan tjuven skulle åka fast är straffet för brottet så pass litet att det inte spelar tjuven någon roll. Förloraren är istället medborgaren som köper en ny cykel som inte får ha den kvar, inte ens en vecka!

Tyvärr med referens till min egna erfarenhet så köpte jag inte heller någon ny cykel. Under mitt liv har jag blivit av med 2 nya cyklar tills jag fick nog. Därefter har jag cyklat på en gammal gammal cykel under flera år.

Så ytterligare några som förlorar på att medborgaren blir av med cykeln är cykelhandlaren, entreprenören. Om fler fick ha kvar sina nya cyklar skulle också fler köpa nya. För till slut så tröttnar de flesta och slutar att köpa. Detta är inte något som Sverige önskar sig. Det borde därför vara av yttersta vikt att man tittar på hur man ska förhindra den här typen av brott för att motverka den ökande takten samt att öka straffsatsen för brottet för att färre ska bli av med sina cyklar.