158 Döda på Sri Lanka

Konflikten på Sri Lanka har nu återigen blossat upp och ett nytt dåd har skett. Fler människors liv har skördats. Tanken på att fler människor behöver dö för denna konflikt gör mig ledsen och bekymrad.

Nu har människor dött och innan mår någon dåligt, självmordsbomben är ett tecken på missnöje.

När jag 2018 var på Sri Lanka fann jag ett vackert land, ett underbart hav, grönskande land, god mat och fantastiskt vänliga och snälla människor. Därför gör det mig så ont att människor fått sätta sina liv till.

För mig är det viktigt att höra bägge sidors åsikter i konflikten och försöka söka en fredlig lösning. Vad har hänt med de människor som vill göra uppror och varför? Hur får vi landet tillsammans att må bättre. Hur skapar man bättre villkor för alla. Det är ingen lätt uppgift att göra livet bra för samtlig befolkning trots detta måste man ändå försöka, för fredens skull, för livet för de unga generationerna.

Sri Lanka är ett fantastiskt land, fantastiskt att besöka, en turistattraktion, här finns många vackra platser att besöka men med bombdåd minskar turismen, och de som redan har det svårt att finansiera och överleva en knapert vardag får det än svårare. Därför bekymrar det mig ännu mer detta krig, oavsett tillstånd försvagas de fattigaste även om målet är annat. Därför måsta man snabbt finna en lösning.

Jag åkte med pappa till ett barnhem. Jag hade knappt tagit med mig några ombyten till mig själv. Jag hade packat väskan full med leksaker till barnen på barnhemmet, klänningar och saker för köket.

Glädjen när dessa barn fick sina leksaker kommer jag aldrig glömma. De små dansade av glädje, en kille råkade då ramla ner för trappen när vi skulle gå ut och fotografera, den äldre pojken plockade upp honom och tröstade honom. Det högg till i hjärtat på mig.

“Det var en stor dag för mig, en dag jag aldrig kommer att glömma. To give is to get”

Efter fotograferingen gick pojkarna in och jag pratade en stund med föreståndaren. Jag tackade henne för hennes arbete med pojkarna.

Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. Jag insåg vad jag fått när jag jämförde mig med de äldsta pojkarna, en trygg uppväxt med en far som tillhandahållit allt jag behövt, jag har fått växa upp i ett land med gratis utbildning där jag studerat en magisterutbildning. Jag började arbeta redan som 17 åring på firman som pappa drivit. Jag har haft mat var dag i mitt unga liv och jag har aldrig behövt frukta att jag inte ska ha det under min uppväxt. Alla barn på Sri Lanka har inte den möjligheten och alla vuxna på Sri Lanka har inte möjligheten att erbjuda sina barn detta. Det skapar mycket känslor i oss människor. När vi inte har det som andra har, när vi inte kan ge det andra kan ge, då känner sig människan trängd. Låt inte alla dessa omkomna människors liv ha gått till spillo. Dessa oskylda som dödats i terrors namn, låt oss minnas dem, vem de var, vad de tyckte om, deras favorit färg, vad de tyckte om att äta, deras skratt och glädje, vad de gav sina nära. En far eller mor, en dotter eller en son. Låt oss mina dem som personer, hur de var i sin vardag, hur det var att leva med dem. De ska inte glömmas.

Vikten av fred, vikten av att kunna växa upp i ett land där vi känner oss trygga den är viktig för oss var än i världen vi bor. Den tryggheten önskar jag alla.